Devisen “alla har väl haft en dålig upplevelse med en IT-konsult” ligger som en gammal sanning jag fått höra mycket genom åren. Länge har jag trott att felet legat hos oss. Att vi inte byggt rätt relationer, inte förstått problemet, eller helt enkelt inte gjort tillräckligt.
I många år har vi bemannat konsulter hos interna IT-organisationer och vi har nästan alltid mötts av motstånd. Vi inkluderades sällan i besluten. Kraven var ofta orimligt nischade och teknikfokuserade, helt utan verksamhetsfokus. Vi ville prata om vart vi skulle. De ville prata om hur.
Vi ville prata om vart vi skulle. De ville prata om hur.
Frustrationen växte, mest hos våra medarbetare. Människor som verkligen vill komma igenom och förbättra organisationen de sitter i, men som inte kom någonstans. Det märkligaste av allt var att ju mer tid vi lade på att bygga partnerskap, desto sämre gick det. Det kändes nästan som att vi uppfattades som ett hot. Jag förstår skepsisen, att det kan se ut som att vi bara vill sälja in ännu en konsult, men det har aldrig varit vårt primära mål. Vår hypotes har alltid varit enkel: lyckas kunden, får vi mer förtroende.
Under lång tid drog jag därför slutsatsen att det var oss det var fel på. Sedan hände något.
Vi började prata med andra avdelningar som marknad, logistik och ekonomi. Av någon anledning sa de samma sak, vi möts av motstånd från vår interna IT och har svårt att få igenom saker. Vi blir alltid nedprioriterade. En mening återkom gång på gång: “Jag har börjat använda AI mycket, men det blir mest för mig själv, det kommer aldrig ut i organisationen.”
"Jag har börjat använda AI mycket, men det blir mest för mig själv, det kommer aldrig ut i organisationen."
Vi stannade upp. Hade de samma problem som vi?
Under våren ställde vi en enda fråga till avdelning efter avdelning, hos kund efter kund: får du ut det du vill av intern IT? Svaret var alltid nej.
Vi tog då fram ett nytt slags erbjudande. Inget revolutionerande i sig, snarare tydliga arbetspaket, fastpris och konkreta leverabler. Skillnaden var att vi alltid utgick från kundens affärsmål: vad är det som blockar dig just nu?
Det blev en succé. För första gången kändes det som att vi blev en partner till företagen vi arbetar med, inte enbart en resurs till IT. I dag går majoriteten av våra leveranser tillandra avdelningar än IT. För tolv månader sedan var siffran kanske 15 procent.
Reflekterar man kring vad det faktiskt betyder landar man i en tydlig slutsats: verksamheten har slutat vänta på sin egen IT-avdelning. Den har börjat köpa förbi den, just för att kraften i att ta till sig nya saker är för stor för att stå still.
Reflekterar man kring vad det faktiskt betyder landar man i en tydlig slutsats: verksamheten har slutat vänta på sin egen IT-avdelning. Den har börjat köpa förbi den, just för att kraften i att ta till sig nya saker är för stor för att stå still.
Verksamheten har slutat vänta på sin egen IT-avdelning
Och redan nu, innan någon känner sig träffad: jag vet att intern IT har ett tufft uppdrag. Driften ska rulla, säkerheten ska hållas, teknisk skuld ska betas av. Jag förstår det. Det handlar inte om illvilja, men det spelar ingen roll för marknadschefen som sitter med en AI-lösning som skulle spara hundratals timmar och får höra “inte nu, vi har inte resurser”.
För det är där AI-utvecklingen faktiskt sker just nu, ute i organisationen. De använder redan AI varje dag, men det stannar hos individen. Var och en blir något snabbare i sitt eget arbete, men organisationen som helhet står still och lyfter inte. Den enda formella vägen ut går genom en funktion som säger nej
Jag ställer därför frågan utan omsvep. Jag har brottats med den hela våren, utan att komma till någon annan slutsats:
Är det intern IT som stoppar AI-utvecklingen i befintliga organisationer?
