SBOM: mjukvarans innehållsförteckning

SBOM: mjukvarans innehållsförteckning

Hur en software bill of materials fungerar, vilka format som gäller och hur ni tar fram den automatiskt.

En SBOM (software bill of materials) är en maskinläsbar förteckning över alla komponenter, bibliotek och versioner i en mjukvara. EU:s Cyber Resilience Act gör den obligatorisk för tillverkare av produkter med digitala element, eftersom ni inte kan åtgärda sårbarheter i komponenter som ni inte vet att ni levererar.

Tänk på den som innehållsförteckningen på en förpackning. Den visar vilka komponenter med öppen källkod och vilka kommersiella komponenter en produkt innehåller, i vilka versioner, från vilka leverantörer och under vilka licenser. När en ny sårbarhet publiceras kan ni på några minuter se om ni påverkas, i stället för att leta i repon i flera dagar.

Vad innehåller en SBOM?

En SBOM innehåller som minst namn, version och leverantör för varje komponent i en produkt, plus en unik identifierare och relationerna mellan komponenterna.

I praktiken innehåller en användbar förteckning:

  • Komponentens namn och version, till exempel en viss release av ett loggnings- eller TLS-bibliotek.
  • Leverantör eller ursprung, som ett projekt med öppen källkod eller en kommersiell leverantör.
  • En unik identifierare, oftast en Package URL (purl) eller CPE, så att skannrar kan matcha komponenten mot sårbarhetsdatabaser.
  • Beroenderelationer, som visar vilka komponenter som drar in vilka andra.
  • Licensinformation, som är användbar vid juridisk granskning även om den inte är huvudskälet ur säkerhetssynpunkt.
  • En hash och en tidsstämpel, så att ni kan visa vilket bygge förteckningen beskriver.

Ett direkt beroende är ett bibliotek som er kod använder avsiktligt. Ett transitivt beroende är ett bibliotek som något av era beroenden i sin tur drar in. De flesta kända sårbarheter i moderna applikationer finns i det transitiva lagret. Därför räcker det sällan med en lista över det som utvecklarna själva har valt.

SPDX eller CycloneDX?

SPDX och CycloneDX är de två mest använda maskinläsbara formaten, och båda fungerar eftersom Cyber Resilience Act inte föreskriver något särskilt format.

SPDX förvaltas av Linux Foundation och är publicerat som den internationella standarden ISO/IEC 5962:2021. CycloneDX är ett OWASP-projekt, standardiserat som ECMA-424, med tydligt fokus på säkerhet.

SPDX

CycloneDX

Ursprung

SPDX

Linux Foundation, licensefterlevnad

CycloneDX

OWASP, applikationssäkerhet

Standard

SPDX

ISO/IEC 5962:2021

CycloneDX

ECMA-424

Styrkor

SPDX

Licenser, juridiskt ursprung, detaljer på filnivå

CycloneDX

Sårbarheter, VEX, tjänster, lättviktigt

Vanliga kodningar

SPDX

JSON, tag-value, RDF, YAML

CycloneDX

JSON, XML, Protocol Buffers

Passar ofta

SPDX

Organisationer med licensrevisioner

CycloneDX

DevSecOps-team med fokus på sårbarheter

Välj det format som era byggverktyg och skannrar redan stöder väl, och håll er till det i alla produkter. Det finns verktyg för konvertering åt båda hållen, så valet låser sällan in er. Viktigare är att förteckningen är komplett, genereras från det verkliga bygget och hålls aktuell.

Varför kräver Cyber Resilience Act en SBOM?

Cyber Resilience Act kräver att tillverkare identifierar och dokumenterar komponenterna i sina produkter, bland annat genom att ta fram en software bill of materials i ett vanligt förekommande, maskinläsbart format som minst täcker beroendena på högsta nivån.

Cyber Resilience Act är förordning (EU) 2024/2847 om övergripande cybersäkerhetskrav för produkter med digitala element. Tidslinjen enligt EUR-Lex och Europeiska kommissionen ser ut så här i oktober 2026:

  1. 10 december 2024: förordningen trädde i kraft.
  2. 11 juni 2026: reglerna om organ för bedömning av överensstämmelse (anmälda organ) började gälla.
  3. 11 september 2026: tillverkare ska rapportera aktivt utnyttjade sårbarheter och allvarliga incidenter. Den skyldigheten gäller redan.
  4. 11 december 2027: de huvudsakliga skyldigheterna, inklusive kraven på sårbarhetshantering i bilaga I, gäller fullt ut.

Kravet på förteckningen finns i bilaga I, del II, som handlar om sårbarhetshantering. Några punkter missförstås ofta:

  • Den behöver inte vara offentlig. Förteckningen ingår i den tekniska dokumentationen och ska lämnas till marknadskontrollmyndigheter på motiverad begäran. Att publicera den är frivilligt.
  • Beroenden på högsta nivån är det lagstadgade golvet, inte en rekommendation. För verkligt säkerhetsarbete vill ni ha med de transitiva beroendena också.
  • Formatet kan preciseras senare. Kommissionen kan anta genomförandeakter om format och innehåll, så håll verktygen flexibla.
  • Kravet är löpande. Det följer produkten under hela supportperioden. En förteckning som tas fram en gång inför lansering uppfyller inte syftet.

För helheten kring tidslinje, väsentliga krav och CE-märkning, läs guiden om hur ni förbereder produkten för Cyber Resilience Act.

Så genererar ni SBOM:en automatiskt i CI

Ni genererar den automatiskt genom att lägga till ett steg i byggpipelinen som tar fram förteckningen från den faktiska byggartefakten, lagrar den med releasen och skickar den vidare till ett bevakningsverktyg.

Pipeline from build to generated component list, signature, registry and vulnerability monitoring dashboard

Ett fungerande flöde ser ut så här:

  1. Generera vid byggtid. Kör en generator som Syft, cdxgen eller CycloneDX- och SPDX-tilläggen för Maven, Gradle, npm eller .NET i varje releasebygge. Generera både från källkoden och från containeravbildningen eller binären, eftersom den slutliga artefakten kan innehålla komponenter som manifesten i källkoden inte visar.
  2. Koppla den till releasen. Lagra filen bredvid artefakten i ert register med samma versionsnummer, så att ni alltid kan svara på frågan "vad ingick i version 3.4.1?".
  3. Signera den. Signera filen, till exempel med Sigstore Cosign, så att kunder och myndigheter kan lita på att den inte har ändrats.
  4. Validera den. Kontrollera att filen är korrekt formaterad och att obligatoriska fält som leverantör, version och identifierare finns. Låt bygget fallera om kvaliteten sjunker.
  5. Skicka den till en plattform för inventering. Verktyg som OWASP Dependency-Track samlar förteckningarna för alla produkter och versioner på ett ställe.
  6. Täck in tredjepartsprogramvara. Be leverantörer av kommersiella komponenter och firmware om deras förteckningar, och skriv in kravet i upphandlingsavtalen.

Undvik att ta fram förteckningen för hand eller i ett kalkylark. Den är inaktuell vid nästa release, och en inaktuell lista ger falsk trygghet.

Från förteckning till sårbarhetshantering

Sårbarhetshantering är den löpande processen att hitta, bedöma, åtgärda och kommunicera sårbarheter, och SBOM:en är underlaget som gör processen möjlig.

När förteckningarna finns i en central plattform kan den matcha varje komponent mot källor som NVD, GitHub Advisory Database och OSV. När en ny sårbarhet publiceras ser ni vilka produkter och versioner som påverkas utan att starta en manuell sökning.

Tre vanor skiljer en fungerande process från en brusig:

  • Bedöm med sammanhang. Alla sårbara bibliotek går inte att utnyttja i just er produkt. Dokumentera bedömningen, helst som ett VEX-utlåtande (Vulnerability Exploitability eXchange), så att ni inte gör om analysen.
  • Bestäm ägarskap och tidsgränser. Bestäm vem som åtgärdar vad, och hur snabbt, per allvarlighetsgrad. Cyber Resilience Act förväntar sig att säkerhetsuppdateringar levereras utan dröjsmål.
  • Koppla till rapporteringen. Aktivt utnyttjade sårbarheter ska redan rapporteras enligt förordningen. En tydlig förteckning förkortar tiden från larm till en korrekt rapport.

Devies har sett värdet av att bygga in detta i utvecklingsflödet i arbetet med Zenseact och säkerhetskritisk fordonsmjukvara, där en lösning för spårning av sårbarheter och beroenden (SBOM) infördes, driftades och integrerades i CI/CD-pipelinen, tillsammans med processer för incidenthantering.

Förteckningen visar vad ni levererar. Den bevisar inte att produkten är säker. Testmetoder som penetrationstester och hotmodellering svarar på andra frågor.

Devies

Vill ni ha en second opinion?

Devies, en produkt- och utvecklingskonsult i Göteborg, arbetar med frågor som den här tillsammans med nordiska produkt- och IT-team. Berätta var ni står så föreslår vi ett rimligt första steg.

Prata med Devies

Vanliga frågor

Är en SBOM obligatorisk enligt Cyber Resilience Act?

Ja, för tillverkare av produkter med digitala element som släpps ut på EU-marknaden. Bilaga I till förordning (EU) 2024/2847 kräver en software bill of materials i ett vanligt förekommande, maskinläsbart format som minst täcker beroendena på högsta nivån. Huvudkraven gäller från den 11 december 2027, men rapporteringen av sårbarheter gäller sedan den 11 september 2026, så det är klokt att börja nu.

Måste vi publicera vår SBOM?

Nej. Enligt Cyber Resilience Act ingår förteckningen i den tekniska dokumentationen, och ni ska lämna den till marknadskontrollmyndigheter när de gör en motiverad begäran. Ni kan välja att dela den med kunder, och många B2B-köpare efterfrågar den redan vid upphandling, men det finns inget lagkrav på att publicera den.

Hur ofta ska en SBOM uppdateras?

Generera en ny för varje releasebygge, automatiskt i CI-pipelinen, och lagra den tillsammans med releasen. Förteckningen ska alltid beskriva exakt vad som levererades i varje version. Bevakningen körs sedan löpande mot de lagrade förteckningarna, så att ni även får veta om nya sårbarheter i äldre versioner som kunder fortfarande använder.

Källor

Here’s more

Join Our Newsletter

We handle your data according to our privacy policy.

Shopping Cart

We use cookies

We use cookies to improve your experience on this website. You may choose which types of cookies to allow and change your preferences at any time. Disabling cookies may impact your experience on this website. You can learn more by viewing our Cookie Policy.

Check out

Contact Form text

We will contact you text

We handle your data according to our privacy policy.